…jag stark

Så var det dag för ännu en supermåndag till enda.

Veckan som gick var … jag det var ju inte kul att börja jobba igen. Tur att det var relativt lugnt denna vecka och att allting gick hyfsat bra trots allt. Hade velat varit på Zlatan Camp med Wilmis hela veckan från och till men plikten kallade.

Det värsta med veckan var nog att man gick in i “lunken” igen, in i myrboet som i folkmun kallas för T-Centralen. Gillar inte alls att trängas med alla fullständigt stressade Stockholmare. Fattar inte tempot dom/vi håller, dom springer hela tiden eller går som om det vore det sista tåget som ska lämna stationen på en timme…det kommer ett till inom tre minuter…oftast inom två minuter…ta det lugnt har man lust att skrika.

Wilma hade ju som sagt var ZC och hade strålande väder hela veckan och trivdes som fisken i vattnet. Bra för henne, bra för oss alla i familjen.

Träningen, eller powerwalksen rullar på riktigt bra. Bra med grannar som pushar varandra och roligt att vi kan köra tillsammans ute runt golfbanans nejder.

Ser fram mot denna kommande vecka när arbetet trappas upp och rutinerna förhoppningsvis börjar sätta sig.

På torsdag är det skolstart med ny lärare för Wilmis. Säkert spännande och lite oroligt eftersom deras förra huvudlärare var så bra. Nu har man en dotter som börjar på mellanstadiet…mycket blandade känslor för mig…vill inte hon ska bli äldre än så här men samtidigt är det så häftigt att följa utvecklingen. Det ska nog gå bra till slut.

Nu ska Supermåndagen avslutas med fotbollsträning och en powerwalk.

Bądź ostrożny tam
Inny