Så ser vår helg ut med Wilmis. Spännande med fotbollsmatcher som alltid blir så tajta nu för tiden. Match mot Sumpan i Sumpan i morn och andra matchen på sön är mot Brommapojkarna i Bromma…två tuffa bortafajter för våra tjejer.
Idag var det första fajten sedan vinsten i Örebrocupen i juni för våra tjejer.
Ni var det bortamatch i Sanktan mot Saltsjöbaden som har ett mycket bra lag. Sist vi mötte dom hemma blev det torsk med 5-2 om jag inte minns fel.
Nu var tjejerna taggade efter sommaren och speciellt de som tillbringade veckan på Veddestavallen på Zlatan camp.
Trots massivt spelövertag och 6 till 7 klara målchanser för våra tjejer blev det idag 0-0 vilket inte var rättvisst men en liten revanch ändå för tjejerna som kämpade väl.
Nästa helg på söndag kväll är det hemmamatch kl 18:00 på Strömvallen mot Enskede.
Häromdagen “powerwalkade” jag och bäste MDa (granne, eller nästgårdsgranne i alla fall).
Då dök detta upp på trottoaren, den största huggorm jag sett live…tror jag i alla fall. Fetaste paddan hade han fångat. Zooma in på bilden, lite läbbigt var det.
MDa tog bilden, slängde en liten, liten pinne på ormen så den släppte taget om paddan och slingrade sig iväg. Paddan levde men rörde sig inte i fläcken. Fullsprutad med huggormsmgift….och inget hästblod hade vi på oss så vi kunde ge den motgift heller. Blev kanske mat för några skator…eller så kom han tillbaka, farfar huggorm. Kändes bara som att han inte skulle greja att svälja denna otroligt stora feta padda. Han hade fått hybris tror vi, MDa och jag.
Så jag var ute och powerwalkade igen igår längs golfbanan i skogsbrynet på en stig och då kom mormor huggorm slingrandes bredvid mig, dock iväg från mig. Inte roligt…dock utan padda i munnen. Ska ni ut och plocka svamp i skogen nu så ta feta gummistövlar på er på nu är det nästan som “snakes on a plane” hos oss.
Vera varkár þarna úti
Mismunandi
Nu kommer de tunga grabbarna in ,enligt mig, i OS. 10-kamparna e tungviktarna i OS. De som är bäst har nästan svenskt rekord i alla grenar. Dryga 10 s på 100 meter är inte fy skam. Shit va snabba dom är. Vilka idrottare dessa är, helt fantastiska. Vi som har idrottat på elitnivå vet vad som krävs för en idrott…en gren. Tänk er att köra 10 grenar och träna teknik för alla dessa, imponerad blir man ju.
Nu betar 5 000 m löparna av kvalen. Samma sträcka som mina powerwalks fast dessa gossar är en aning snabbare än mig…fast bara en aning :-).
Idag ska jag köra med gångstavar.
Nu Uppsala….rullar vidare mot Stockholm, mina drömmars stad, efter en helg full av känslor, bra men även just väldigt .. känsliga, så känsliga det kan bli när ens syster gifter sig.
Allt var lyckat men det är säkert även lättande för huvudpersonerna och skönt för dem att det nu är över på ngt sätt. Massor att stå i för alla inblandade.
Min egen lilla familj befinner sig i Falun och har spenderat dagen på Leksand sommarland. Ett eldorado för barn kan jag lova och ett hett tipps att spendera 1 eller 2 dar på semestern med familjen. Krävs dock lite tålamod som förälder men det måsta man tåla … så länge barnen njuter till fullo så mår man ju själv bara bra.
Första kvällen på hela semestern (förutom fre & lör = bröllop) ensam utan min lilla familj. Käns faktiskt lite märkligt. Vi blev tajta den här sommaren vilket i och för sig har varit skönt. Mycket tid för varandra har varit bra för oss. Några dar i från varandra är alltid nyttigt, även för oss.
Nu på ARL, Strax i Sthlm, strax på pendeln mot hemmet sen ladda för avgörandet på 100 meter. Själva F1-racet i OS, här ska det avgöras vem som är snabbast i världen … av alla människor då. Min, eller vår Bosse skulle ju leka hem 100 meter. Bosse kommer upp i 65 blås när han fäller öronen bakåt, det ni!
Until we meet again!
Remember…Be Careful out there
Mismunandi
På väg hem från Skara Sommarland lyssnandes det på radio på kvällen och det vi fick in utan knaster var Karlavagnen. Denna gång så handlade om starka känslor.
Det var sport-tv-kvinnan Katarina Hulting som själv har drabbats av cancer som höll i programmet. Självklart handlade det om starka känslor och hon ville ju förmedla (uppfattade jag i alla fall) att det även finns oerhört starka känslor inom idrotten….men givetvis även i varje persons vardagsliv. En av dom känslorna hon, Katarina, återgav var när Foppa hade förlorat SM-finalen mot Malmö och blev intervjuad direkt efteråt.
Foppa förlorar SM final mot Malmö.
Det blev många starka samtal från lyssnare som drabbats av cancer i sin omgivning vilket var tungt men intressant att lyssna på. Hur dom ändå hade livsglädjen kvar och hur dom gjorde i vardagen för att kämpa mot denna fruktansvärda sjukdom. Hur en del var lyckliga trots allt….amazing…
Jag fick själv reda på här om dagen att en väldig god vän från USA har drabbats av bröstcanser för några år sedan. Hon mår trots omständigheterna dock bra just nu, eller så bra som man kan må, vilket gläder mig.
En mamma ringde in med barn som har ADHD. Fanns den diagnosen när jag var liten, dvs ADHD? Tror inte det i alla fall. Här beundrar man även föräldrarna som klarar av detta men man klarar nog av det mesta som förälder, men visst tär det på alla i familjerna. Intressant att höra även denna berättelse.
Väldigt mycket handlade även om OS-minnen eftersom vi befinner oss mitt i OS och Katarina är en spjuver på rapportering. Hon gav en hel del reflektioner samt inspelade intervjuer av sina egna minnen från OS.
Här är ett av mina bästa och starkaste minnen från ett vinter OS, straffen i Lillehammer 1994 som till slut även blev ett frimärke. Befann mig i Lech på sportlovssemester när det begav sig.
,,,den förba,,,, ryggen. Fick tid i em hos kiropraktor. Får se om det hjälper. Måste få väck kniven som sitter som en smäck i lendryggen,,,den måste bort annars kommer jag “förblöda”.
Får se hur pass bra han är, mannen som pratar med ryggar.