Vilka stjärnor dom var….dom två apotekarna i närheten av där jag bor, i en stadsdel där företaget tre korvar huserar…en, ni vet nog vart jag menar. Företaget tre korvar…på snedden…smår prisnkorvar…eller datachip…börjar på E slutar på n…Inga fler ledtrådar nu
Hur som helst, W fick ont i örat så jag åkte med henne till sjukhuset i Jakan för att kolla till det. Brukar bli så här i bland när det badas och dyks väldigt mycket. Mycket riktigt, irriterat men ingen penicillin behövdes däremot receptbelagda örondroppar som hon skulle ta i 5 dagar. Ok, jag åkte till K…. för att det var enda stället jag visste hade öppet på en lör em. Väl där är det knappt några inne på aptoketet förutom två kärr….(det var vad dom var) som står bakom receptdisken och pratar med varandra om sina semsterställen dom varit till och ska till. Här följer händelsen…
” Hej, inga här ser jag, behöver jag dra en nummerlapp?”
Inget svar i från den ena som tittar upp i taket och den andra som tittar på mig som jag är från en annan planet.
“Ska jag ta en nummerlapp eller kan jag prata med er på en gång?” “Vad heter ditt personnummer?” kommer frågan. “En, det är inte till mig, det är till min dotter”…”Har du leg?” frågas det “En, jag har leg”…Nu börjar jag bli irriterad…. “Vill du ha min dotters personnummer?” frågar jag….”endast en blick utan att svara “Har du leg frågade jag”, sa hon” och då säger jag…”Min dotters personnr är….och så rabblar jag upp det och säger hennes namn” ” du kan gå, det finns inget inlagt”, säger hon till mig…. “Men jag var nyss hos läkaren i Jakobsberg och jag såg på när han la in receptet i datorn och sa att nu var det klart att hämta”… klämde jag ut mig duktigt irriterad nu. “Ring ditt sjukhus och säg till att dom lägger in ett nytt recept”…säger denna sydländska dam till mig. Tror hon skulle behöva ngt som jag inte tänker skriva här…. Jag är lite chockad efter behandlingen och går iväg en bit in i Apotektet och tänker efter ett tag …vad var det hon verkligen sa till mig, hur behandlade hon mig??…
Ungefär då kommer det in en vacker dam som frågar rätt ut i Apoteket om det finns ngn som kan hjälpa henne ( hon säger inte med vad…hon kan ju ha ngt akut som hon behöver hjälp med). Då svarar en av dom fantastiska damerna “Leta och se om du hittar ngn” “Vad sa du?” sa kvinnan tillbaka till samma dam som nyss expidierat mig “Jag sa att du kan leta hjälp i lokalen och se om du hittar ngn här”. “En, så här blir man tydligen behandlad här sa jag till henne”, “Det var det djä.. sa hon och gick därifrån på en gång med sitt barn”. Båda expediterna börjar igen prata om sina semestrar som sak göras i sydliga länder, sittandes i receptdisken.
Jag satte mig utanför Apoteket och ringde upp sjukhuset för att försäkra mig om att dom hade lagt upp receptet och det hade dom gjort sa dom. Dom ville prata med en av stjärnorna bakom receptdisken…jag gick in igen till Apoteket och sa att jag hade läkaren på luren som gärna ville prata med ngn av dom. “Vi pratar inte med folk och speciellt inte på din mobiltelefon…villl dom oss ngt så får dom ringa upp oss”.. “Ni pratar inte med folk? sa jag, det är så ni behandlar kunder här alltså?” Nu börjar jag bli riktigt förbannad. Läkaren i andra ändan av luren börjar skratta och säger till mig att han vill prata med dom “Nej, vill läkaren oss ngt får han ringa in till oss, vi pratar inte i den mobil…”. Jag pratar med läkaren och säger att jag inte kommer ngn vart och går ut ur affären riktigt förbannad och oerhört besviken på dessa kärr….
Jag kan förstå detta att dom inte kan lita på att det är en läkare som jag pratar med, men….detta hade dom kunna gjort på ett så simplet sätt som att “Visst, får jag prata med honom/henne” “Hej, detta är Fröken Satkärr… från Apoteket i K…., Kan ni ringa upp mig på detta nummer på en gång så ska jag hjälpa vår kund här som behöver sin medicin”
Så hade hon kunna agerat, men icke sa Nicke. Hon valde en annan väg.
Sådana här fantastiska stjärnor ska absolut inte jobba med service, framför allt inte på ett ställe dit det kommer människor i nöd och behov av medicin och man kan aldrig veta vad som döljer sig bakom varje apotektsbesök.
Jag går in och tar en kopp kaffe på KafeKarl mitt emot apoteket för att fundera vad jag ska ta mig till. Jag får grym service av en härlig dam som ger mig en god latte. Då kliver 4 st (en, du läste rätt) ordningsvakter fram till mig och säger” VI har fått påringning från apotektet att du har varit otrevlig mot dom” “Nä nu djäv… tänkte och sa jag”. Som tur var höll jag mig lugn, jag berättade hela historien för dessa begåvade unga män i uniform och till slut log “head of Galleria Security” mot mig och sa “Du, vi har haft liknande klagomål härifrån förr, gå till andra apotektet i andra ändan av centrumet (visste inte att det fanns två) så ska du se artt det ordnar sig”. Jag besinnade mig och gick dit, jag måste ju ha medicin till W. Jag gick fram till receptdisken och sa samma sak som tidigare på förra apotektet:
“Jag ska hämta ut ett recept, min dotters persnr… är och hon heter…” “Inga problem, här…jag ser i datorn att hon ska ha….osv” Jag frågade: “Hur länge har receptet funnits där?” “I ca 1, 5 tim” sa hon…. Gissa om jag kokade. Skulle jag gå tillbaka till andra stället och ställa till ett rent helvetet eller skulle jag besinna mig och ta det lugnt och åka hem??
Jag besinnade mig…första semesterdagen skulle inte förstöras av två djä… idioter till apotektsbiträden som av ngn anledning har hamnat på fel plats på denna jord. Dom skulle göra ngt där man man inte träffar människor, där man inte ska ge service och där man respekterar varandra….typ herrpissoaren på Norrmalmstorg…nä, där träffar man ju människor. Vad finns det för yrke där man inte träffar folk? Svårt att komma på ngt just nu…
När, jag tänker ta detta med ng chef längre fram när jag känner att jag vill och orkar. Just nu är det semester och jag ska strax lägga på lite lax i folie på grillen och njuta av en iskall bira och njuta av sommaren..
Wees voorzichtig Out There!
ASU
