FREDAG
Så var det då dags, efter månader av längtan. Hemma hade exempelvis midsommar i ett underskönt Dalarna avverkats som blott en irriterande parentes. ”Kan vi inte åka NUUU pappa?”

Tidigt, tidigt, på fredagsmorgonen samlades de flesta av oss på Strömvallens parkering, tränare, föräldrar och tjejer. Efter lite snack och avskedskramar packade vi in oss i min, Thomas och Anders bilar och gav oss iväg västerut. Två timmar bort väntade äventyret, det första av många spännande resor med vårt världsbästa lag. För en månad sedan var det ju läger med övernattning i Roslagen, men nu var det på riktigt s a s. Cup! Okända lag. Massor med folk. Spänning! Enorm förväntan!

I min bil hade jag fyra tjejer, och om jag trodde det skulle sovas trodde jag gruvligt fel. Skratt, sång, disco, diskussioner, förväntan och lite lite nervositet. Vilken ljudnivå!!! Underbart.

Strax innan halv elva på förmiddagen hade vi hittat ut till Rosta Gärde i Örebro, helgens huvudarena. Ett jättefält i utkanten av staden där sponsortält, scener, planer, småstugor, supporters, tränande lag, domarhus, tävlingsledning mm slogs om utrymmet. Vädret var helt ok, det såg inte ut som det tänkte regna iaf. Efter en stunds letande och telefonerande strålade vi samman med resten av gänget. 12 tjejer och fem ledare (plus några supportrar) var nu tok-laddade för cupens första match. Vi hade blivit placerade i grupp tre, tillsammans med tre andra nya bekantskaper. För första motstånd stod det lokala laget IK Eker.

Någon minut efter 11:00 blåste domaren igång och det blev en konstig match. T o t a l dominans från våra tjejer från minut 1, vi radade upp chanser och det kunde (borde) stått 4/5-0 till oss i halvlek. Η Άννα στην υπόθεση άγγιξε μόλις και μετά βίας την μπάλα σε όλα. Αλλά μόλις σε όλο το τουρνουά συνεχίζεται, είχαμε δεκάρα σκληρά για να διαχειριστούν την πληθώρα των ευκαιριών που έντεχνα δημιουργήθηκε σε όλους τους αγώνες. Αντ 'αυτού, ήταν 0-1 όταν ο διαιτητής φύσηξε για τα περισσότερα 20 πρακτικά. IK Eker είχε δημιουργήσει μια ευκαιρία, και είχε δώσει μια πολύ άδικο αποτέλεσμα. Λίγο το κεφάλι κρέμεται lommade στην πλάγια γραμμή, αλλά μετά ένδοξο ηγέτη μας είχε δηλώσει ότι πρόκειται για ένα μεγάλο τουρνουά, και αν συνεχίζαμε να παίξει όπως κάναμε, αυτό θα μπορούσε να λειτουργήσει ούτως ή άλλως, έτσι ώστε τα τακούνια και έξω από το αεροπλάνο με νέα ενέργεια.

Για καλή έπαιξε κορίτσια, πολύ καλό, ακόμη και. Tyvärr lyckades vi inte få in bolluschlingen i mål i andra halvlek heller och väldigt missvisande slutade matchen 1-0 till de överlyckliga IF Ekertjejerna. Turneringen hade alltså börjat poängmässigt knackigt, men spelet lovade som sagt mycket mer. Tjejerna verkade inse detta också, och det var inte det vanliga misströstandet efter en förlust. Nu var det dags att checka in i vår värdskola, var låg alltså Karolinska skolan? Vår fantastiske huvudcoach Johan C visste på råd, han är ju bördig från just Örebro. Mitt inne i smeten, ett stenkast från Örebro slott, hittade vi med hans hjälp vår skola som vi under dessa tre dagar skulle dela med närmare 350 andra ledare och barn. En mycket pampig och anrik skola, byggd i början av 1800-talet.

Vi blev anvisade en byggnad som ståtade med namnet Sibirien, och ”Museum”, men blev samtidigt allvarligt förmanade att inte springa omkring i huset. Hela den ståtliga skolan var egentligen under renovering och inte tänkt att husera fotbollspelare alls denna vecka. En nödlösning som dock visade sig fungera utmärkt. Det ryktades dessutom att huset härbärgerade ett naturaliekabinett med uppstoppade djur, så det kanske var bra att vi inte fick vara på de övre våningarna. Något udda blev det ändå då vi fick två stycken kemisalar som högkvarter. Efter visst dividerande hade vi löst rumsfördelningen och gjorde oss hemmastadda med luftmadrasser, musikanläggningar, διακόσμηση των πινάκων και άλλων. Belefieringen ήταν έτοιμος! Τώρα ήμασταν πεινασμένοι, και παραλείφθηκε μακριά στην τραπεζαρία.

Με κάθε ειλικρίνεια, ακριβώς δεν ήταν η πιο ευχάριστη εμπειριών, αλλά το φαγητό πήγε κάτω κάθε μέρα με μαίνεται όρεξη. Χριστέ μου τι ήταν αυτό που τρώγεται. Εμείς οι ηγέτες θα μπορούσαν και μας ευχήθηκε από ένα άλλο μενού (με κάθε είδους γεύση σε βραστά κοτόπουλο, Bolognese, μπριζόλες και άλλα ...), αλλά τα κορίτσια ήταν πολύ χαρούμενος και ήταν προφανώς το πιο σημαντικό. Μετά από λίγο εξερευνήσετε τη γύρω περιοχή, ήταν αργά για άλλη μια φορά το χρόνο για μια μικρή συλλογή από δωμάτια, uppsnack λίγο και στη συνέχεια οδηγούν έξω σε ένα νέο σχέδιο, Pettersbergs IP. Αντίθετος ήταν τώρα Vendelsö, μια ομάδα που κέρδισε τον πρώτο αγώνα της. Πόσο καλά ήταν η? Det skulle visa sig att det inte spelade någon roll, vi var (återigen) ännu bättre. Det lossnade med målskyttet lite grann och vi kunde resa hem igen till skolan med en komfortabel 5-2 seger. I ärlighetens namn kunde segern blivit betydligt större. Men det riktigt häftiga i denna match var att vi i gammaI god (?) stil inledde med nattmössorna på och hade 2-0 i baken efter bara ett par minuter. Sen blev det dock andra bullar som sagt. Vi vände på ett mycket fint sätt, karaktäristiskt för dena cup. Inställningen som kunde rubba berg. Vinsten var aldrig ens i fara, inte ens vid 0-2. En vinst och en förlust efter dagens spel kändes helt ok, tjejerna var nöjda och tränarna likaså. Nu väntade bäddning, middag och sedan det hett efterlängtade discot.

Tyvärr visade det sistnämnda bli en stor besvikelse, och kanske egentligen det enda vi kunde tycka arrangörerna missat lite under vår Örebrovistelse. Glada i hågen, extremt förväntansfulla, så duschade och klädde tjejerna upp sig. Efter en gemensam promenad genom ett härligt och vackert centrala Örebro kom vi sen fram till lokalen. Väl där började farhågorna torna upp sig. Musiken dånade ut på gatan, massor av folk utanför och dyr förtäring på insidan. Eftersom vi skulle upp och spela match relativt tidigt dagen efter gavs en tid att ses igen utanför discot men redan efter ett par minuter kom flertalet tjejer ut med fingrarna i öronen. Detta var inte riktigt samma sak som skoldiscona. Gemensamt tog vi beslutet att promenera hem, köpa lite godis på vägen, och göra vårt eget disco. Kvällen avslutades hemma, med lite tjejsnack med Beles flickor 99 och 00 som också bodde med oss, och i hyfsad tid sov alla gott. Några tjejer var lite ledsna och hade hemlängtan men det ordnade sig på bästa sätt dagen efteråt.

LÖRDAG
Lördagen bjöd på härligt väder, sol och ganska varmt. Detta var dagen då vi skulle få bekänna färg på allvar. Först den sista gruppspelsmatchen som skulle bestämma om det blev A-, eller B-slutspel, och sedan den första slutspelsmatchen på kvällen. Uppstigning kl 08:00 (gick ganska smärtfritt), frukost (fil, cornflakes, sylt, mackor, pålägg, risifrutti, choklad) και στη συνέχεια ντύσιμο το σετ αγώνα. Στη συνέχεια πήγαμε για μια βόλτα κατά μήκος της όμορφης κανάλι προς Wadköping. Ο στόχος ήταν να ξεκινήσετε με το σώμα, kick off χαμηλής. Och visst, τα κορίτσια βρήκαν μια παιδική χαρά και, στη συνέχεια, σίγουρα ξεκίνησε. Πίσω στο σπίτι στο σχολείο, και στη συνέχεια χρέωση για το τελικό παιχνίδι της ομάδας εναντίον Rävåsens IK. Εδώ θεωρήσαμε ότι είχαμε μια καλή ευκαιρία, όταν Rävåsen είχε πάει λίγο χειρότερα από ό, τι άλλες ομάδες την ημέρα πριν. Ίσως θα μπορούσαμε ακόμη και την ελπίδα για ένα ζευγάρι plusmål. Αλλά όπως στο πρώτο παιχνίδι είχαμε δεκάρα σκληρά για να σκοράρει, παρά αισθητά παιχνίδι πλεονέκτημα. Ακόμα τα κορίτσια έπαιξε σαν θεοί, αλλά περισσότερο από ό, τι 2-0 δεν ήταν. Vädret blev gradvis sämre och mot slutet av matchen började regnet falla.

Nu blev det en nervös väntan på resultat i de andra matcherna. Hade vi trots allt det fina spelet missat A-slutspelet på för få gjorda mål? Men nej, på samma poäng som IF Eker men med ett plusmål mindre kom vi tvåa i gruppen och var klara för A-slutspel. Vilka skulle vi få möta? En timme senare, under lunchen, stod det klart att det skulle bli värdlaget KIF Örebro. Et riktigt bra lag sades det, som kommit tvåa i sin grupp efter, vad det verkade, hela klassens suveräner Wermdö lag 1.

Eftermiddagens fåtaliga timmar ägnades åt dusch, vila och uppladdning. Det kändes på tjejerna att det var annorlunda nu. Lite mer på allvar. Nu började det på riktigt. Samtliga tjejer funderade på hur det skulle se ut i fortsättningen: skulle vi gå vidare, var detta laget bra, vad skulle hända om, om, om… Härligt.

Klockan strax före 16 rullade bilarna ut mot en tredje arena, Trängens IP. Normalt Örebrolaget BK Forwards hemmaplan. Väl där började vi ana vad som komma skulle, ett annat KIF Örebro spelade matchen innan oss och vilket publikstöd. Massor av folk runt plan och på den lilla läktaren på ena långsidan. Nervöst och läskigt, men lite kul också. Kvartfinal! Detta blev en tuff match, på många plan. Först var det det bästa lag vi mött så lång, och de spelade ganska hårt men juste. Sen också detta publikstöd. En nyttig föraning vad som komma skulle. Länge stod det 0-0 och även Anna fick jobba hårt i denna match. Det förlösande 1-0 kom långt in i andra halvlek till enormt jubel från både tjejer och ledare. Rättvist var det, men långt ifrån säkert. Om första halvlek varit en av de bästa vi spelat, kom vi av oss lite i andra och Örebro tilläts ligga på och pressa, ett ribbskott fick de till plus en massa hörnor. En del av de farliga frisparkarna vi fick emot oss kunde vi också kosta på oss att förebrå en tämligen partisk domare. Nåväl. Vi åskådare höll på att gå under av nervositet innan vi till slut fick in det andra målet. Ποια δοκιμασία και νικηφόρα βρυχηθμό να ακουστεί μέχρι Στοκχόλμη.

Αρχική σελίδα για το στρατόπεδο βρυχήθηκε "Olé Olé ole», είμαστε οι πρωταθλητές "στη μονάδα, ώστε το παλιό κάστρο πρέπει να κλονίζεται από τα θεμέλια. Τι ευτυχία! Σπάνια έχω δει τέτοια υπερηφάνεια. Που δεν γνωρίζει ο μόνος ούτε, για εκείνο το θέμα. τι τα κορίτσια! Είχαμε μείνει στο τουρνουά, πήραμε μία ακόμη μέρα και θα παίξει στους ημιτελικούς!! Ντους και το δείπνο πήγε όπως το μηχανισμό. Στη συνέχεια, συγκεντρώθηκαν στην αυλή του σχολείου και βάδισαν μαζί στο πλησιέστερο Γραφείο Τύπου και εισέβαλαν τα ράφια καραμέλα. Και εκεί είχαμε μείνει για μεγάλο χρονικό διάστημα ...! Υπήρχαν πολλά να επιλέξουν από. Επιστροφή στην στρατώνες, kvällsmys med musik och spännande fraternisering med andra Beletjejer och både killar och tjejer från andra lag och länder. Kul! Klockan 22 var det läggdags igen, och ganska trötta huvuden och ben somnade relativt fort. Ledarna satt dock uppe länge och pratade spelmodeller, positionsbyten, taktik och annat.

SÖNDAG
Söndagen var regnig, hela dagen. Blöt och ganska kall. Men våra tjejer brydde sig inte nämnvärt. De var heta, och med ett jäkla go. INGEN var nöjd med semifinal. Sanning att säga var vi ledare lite nervösa inför dagens första uppgift. Motståndare var nu Wermdö IF Lag 1, och att döma av resultaten var detta ett riktigt bra lag. Idel vinster, och 16-1 i målskillnad så långt… Efter ett helt underbart uppladdningstal av Johan C, som jag verkligen önskar vi hade på film – det gav mig rysningar, fanns inte ordet förlust längre i tjejernas ordförråd.

Och visst var Wermdö bra, ännu bättre än KIF Örebro. Det bästa laget vi mötte på hela turneringen. Inte tu tal om den saken. Och de la inte fingrarna emellan. Men återigen var matchen juste, den ende som inte var med från minut 1 var domaren. Han hade absolut ingen som helst koll, och hade dessutom noll kunskap eller pondus att förmedla vad han tyckte till de bägge lagens stackars tjejer. Ingen fattade ett dugg. Förvirringen var stundtals närmast parodisk. Vad vill han egentligen? Inget av lagen fick någon fördel av det hela, bara komplett kaos. Återigen stod det 0-0 mycket länge i ösregnet. Undertecknad och Helena var tvungna att gå åt sidan för att lugna stackars sargade nerver. Herregud vad hemskt det var att stå och slitas mellan hopp och förtvivlan. Återigen var dock våra tjejer klart bäst och trots ett markant bollinnehav för våra motståndare, mängder av kontringslägen med snabba forwards, skapade de faktiskt inte en enda riktig målchans under hela matchen, det såg våra stenhårda och stabila backar och målis till. Framåt hade vi inte lika många chanser som vanligt men till sist satt den där. Straffar ville vi INTE ha. 1-0 räckte! Av ren glädje och utmattning blev det kramkalas nere vid ledarbänken J Fiiiiiinaaaaaaaaaaal! Vi var minst tvåa i hela turneringen! Enskede skulle vara våra motståndare. Hur bra var de, hade någon kollat deras match, har vi mött dem förr.? Ivrigt knappande på telefonerna följde.

Hem för sista lunchen, inte mycket tid emellan, μόνο 2 ½ timme till match. Kopiösa mängder spaghetti konsumerades, sen anmodades vila. Strax före kl 13 hade vi samling framför tavlan, och vilket fokus det var. Pokalen skulle bara hem till Veddesta, vittringen var av blod J. I ömsom regn, ömsom uppehåll åkte vi för sista gången ut till Rosta Gärde. Lite oroliga för att vi skulle få spela på blöt plan var vissa av oss, utom Johan C som sa att det gynnar våra krigare. Och förmodligen hade han rätt. Det visade sig dock att vi efter gemensamt önskemål fick spela på B-plan då den var i bättre skick än finalarenan. Västar fick vi också kränga på oss då Enskede dömts som hemmalag.

Finalen fick en hemsk öppning, 1-0 till Enskede efter ett fint skott intill Annas vänstra stolpe alldeles i inledningen. Himla onödigt, för vi kände direkt att om vi tagit Örebro och Wermdö kunde vi mycket väl vinna också denna match. Och det blev en fin match igen. Böljande spel med fina individuella prestationer, passningsspel, kontringar och en hel del målchanser åt bägge håll. Mycket bra domarinsats dessutom, det var alla överrens om. Precis i slutet av första halvlek kom vår kvittering och det alltså helt jämnt i paus. Detta kunde verkligen sluta hur som helst.

Men tjejerna hade givit sig den på att vi skulle vinna detta. Pep-ramsan i paus var den högsta för helgen och det syntes när de sprang ut att ”nu jäklar”! Fler chanser åt bägge håll, många snabba spelare i Enskede försökte men återigen var vår backlinje formidabel. Det verkade gå mot en hemsk och chansartad straffläggning när plötsligt en Enskedespelare ryckte sig loss på högerkanten och stormade fram i ensamt majestät mot vårt mål. Tiden kändes som den stod stilla, skottet kom, hårt, men med en fin parad med knäet klarade Anna ut det till hörna. Där var det nära. Direkt på utspark får Natalia bollen. Lekande enkelt tar hon sig förbi sina uppvaktare i mitten, drar sig ut mot högerkanten, dribblar bort vänsterback, in på mål och placerar in bollen i målvaktens högra hörn. Vild glädje bland de nu ganska många supportrarna, ledare och tjejer. Nästan direkt på avspark blåste sedan domaren av och Bele Barkarby Fotbollsförenings Flickor födda 2002 hade sin första turneringsseger bärgad. Fantastiskt. Makalöst. Underbart. Formidabelt. Lagledaren saknar ord.

Resten är, som de säger, historia. Glädjehögen, kramkalasen, alla high-five, vandringen bort till scenen, prisutdelning med medalj och pokal, fotograferingen. Allt bara flöt på i ett glädjerus.

Epilogen blev hem till skolan för sista gången, lite städning och ombyte och sedan var det dags att säga farväl till Örebro, och alla kompisarna, för denna sommar. Vilket äventyr det varit, och vad kul vi haft. Och vilken otroligt bra fotboll vi spelat. Och vilka f a n t a s t i s k a tjejer vi har i världens bästa fotbollslag. Klockan 19 ramlade jag och Anna in i hemmet, fortfarande med ett lyckligt leende på läpparna och en stolthet som kommer vara långe, länge. Vi ses i höst. Ha nu en fin sommar.

Tack till:

1) Anna – supermålis med bl.a. tre ”0”or i protokollet samt en svettig matchavgörande räddning i finalen vid ställningen 1-1. Pådrivare, med nästan otäckt fokus men med det största hjärtat för laget. Har fortfarande inte slutat le… Anna Buffon!

2) Alva – vår egen Roberto Carlos. Fantastisk vänsterback med en riktig slägga till skott. Så otroligt bra hela helgen och en himla mysig tjej vid sidan av. Exemplarisk. Vår Alva är bäst helt enkelt!

3) Ida – förmodligen den tjej som gått fram mest fotbollsmässigt av alla under det senaste året, en makalös insats hela helgen, fläckfri. Stark, och fysisk, hänsynslös på plan men den goaste vid sidan av. Ida äger!

4) Malin – jösses! Försök passera vår Malin om ni kan. Nä, det kan ni inte, för det går inte. Härföraren, stenhård och bara så förbaskat bra. Supertjej som till och från också kan tänka sig att sova en stund in på småtimmarna…;-)

5) Tove – kanske den mest stabila spelaren under hela helgen. Tog hon ett enda felbeslut? Förlorade hon en närkamp, slog hon bort en passning? Med henne på plan behöver man aldrig vara orolig. Resolut, säker, grymt tillslag och bara en sån grym tjej i största allmänhet.

6) Wilma St – Vår dynamo på mitten. Otroligt så hon sliter, ger aldrig upp. Finns det någon stoppknapp? Dessutom är hon en solstråle vid sidan av plan, så glad och positiv. Fina Wilma!

7) Wilma Su – Lagets stjärna. Vår Messi! Målspruta, pådrivare, framspelare. Trasar sönder motståndarna med sina löpningar, alltid på språng. Επίσης, ποτέ δεν έχει ακούσει την προφέρει μια αρνητική λέξη. μεγάλος!

8) Olivia / Diana - ναι, είναι αδύνατο να διακρίνει αυτά πρόσβαση γόης. Μαζί, όλη την ώρα, δύο μεσαία γραμμή γίγαντες, αν και η Ολίβια είχε να παίξει τα περισσότερα από τα δεξιά και τα αριστερά Diana. χαμόγελα στον κόσμο δύο δύο, γελώντας ασταμάτητα και είναι καθαρή χάπια χαρά για όλη τη τουρνουά. Και OH τόσο πασχίζουν, bollvinnare και μπάλα διανομέας. τι τα κορίτσια!

9) Elvira - κορίτσι χάντρα αυτό είναι hey! Παίκτης της ομάδας με την κυριολεκτική έννοια, αγώνα και μόχθο, μεγαλώνει με το έργο, ριζοβολία για. Αν και πήρε περιστασιακά κάποια στιγμή κατά τη πλευρά του επιπέδου δεν υπήρχαν λυπημένα πρόσωπα. Έτσι όμορφη κοπέλα. δεν ηλιαχτίδα 3. Blev inte ens ledsen när lagledaren försökte få rummet att sova med en rap-sång (!) Då förstår ni att vi behöver vår Elvira!

10) Emilie – Busfrö no 1, men hela tiden med glimten i ögat. Tuffing på plan, stark, växer hela tiden. Orädd som få. Gillar godis! Gillar att göra saker noggrant… (duscha…, klä sig…, ta sig till samling…, bli tyst…) J Mysiga mysiga Emilie.

11) Natalia – Ja, vad skall man säga? Christiano Ronaldo i flickskepnad. Finns det större vinnarskalle i hela världen? Var det en slump att hon blev vald till bästa spelare i finalen? Nä! Hur många gånger gick hon ner och hämtade boll, dribblade av hela motståndarlaget och skapade målchans? Går inte att stoppa med justa medel, får mycket stryk. Tar det med jämnmod. Världens härligaste skratt, du är bäst Natalia!

12) Sist, men inte minst. Tränargänget. Johan C, Thomas, Helena, Anders. Tack för en grym insats hela helgen. Tjejerna älskar er alla reservationslöst och ni gjorde helgen till ett oförglömligt minne. Är så tacksam för att få åka med på denna resa med er. Ett privilegium!

Då loggar jag av, en otroligt stolt lagledare för BBFF F02. Ha en skön sommar. I höst kör vi vidare mot nya framgångar, på och vid sidan av plan.

//Johan F